De vill inte komma ner på jorden
15 juni 2019, Lokaltidningen STO
Från Magnus Johanssons åker, öns enda flygfält, lyfter allehanda flygmaskiner – helikoptrar, gyroplan och trikar. Lokaltidningen STO fick chansen att hänga med på en svindlande tur över regionen.
Det gråmulna vädret har precis spruckit upp till en fin kväll när jag kör in på Orust enda flygfält strax utanför Svanesund. Magnus Johansson möter upp och berättar att det är bäddat för en fin flygtur då inga cumulus nimbus (åskmoln) är i sikte.
– Jag har flugit sedan 1988 då jag var 19, 20 år. Jag började med hangglider uppe i Åre, säger den nu 50 år gamla flygentusiasten.
Bara något år senare, runt 1990, grundades Orust flygsällskap av han och en skolkamrat som varit i Australien och fått smak för ultralätta flyg. Under de 30 år som sällskapet flugit tillsammans har ett antal olika flygmaskiner passerat maskinhallen och dagens flotta består av 2 trikar, 2 gyroplan och en helikopter, samtliga inom kategorin ultralätta flyg.
Ultralätta flyg underlättar
Flygplansklassen ultralätta flyg ligger utanför internationell reglering och har möjliggjort för fler privatpersoner att engagera sig i både flygning och egen konstruktion av flygmaskiner. Kvällens flygning över STO-regionen sker med en så kallad trike, ett öppet flyg där tyngdpunkten flyttas manuellt för att svänga i luften.
– Man gasar med högerpedalen och så har man broms på vänster sida, så det är väldigt simpelt, säger Magnus Johansson och sätter sig tillrätta i förarsätet.
Jag kryper ihop i sätet bakom honom och någon minut senare har triken lyft flera hundra meter ovanför landskapet. Under resan får vi en fantastisk vy över kustsamhällen som Mollösund, Edsvikshall och Ellös som alla glittrar i solnedgången över havet.
1200 meter över mark
Mitt över Orust väljer Magnus Johansson att stiga ytterligare och snart närmar vi oss en höjd på 1200 meter över mark.
– Här uppe blir till och med jag höjdrädd. Det slår en ibland att det är inte så mycket som håller ihop konstruktionen, säger Magnus skämtsamt över radiokommunikationen och pekar på en vajer.
Jag kikar ner bredvid vänsterbenet och den svindlande höjden under mig. Det är skrämmande att det inte finns någon skyddsbarriär mellan min kropp och fallet neråt på över en kilometer, det enda som håller fast mig i stolen är trots allt ett vanligt flygplansbälte. När vi så småningom landar är det något av en befrielse, även om upplevelsen var högst fascinerande.
”Det var som om något hände i huvudet på mig”
– Man känner vinddraget, det är en känsla. Det är lite som att åka motorcykel, fast på steroider, säger Patrik Håkansson som flög med under flygturen i sin gyrokopter.
För tre år sedan hade han aldrig flugit själv, men så valde han att följa med en kompis i ett ultralätt flyg.
– Det var som om något hände i huvudet på mig när vi lyfte med den där. Jag hade mycket att göra med jobb och grejer och så plötsligt var allt tyst. När vi landade tänkte jag, det här ska jag också göra, säger Patrik Håkansson.
Han är nu en av åtta medlemmar i Orust flygsällskap, som för övrigt registrerats som förening i dagarna.
Sällskapet blir förening
– Innan var det ett sällskap med ett namn, men nu är den registrerad som en förening enligt konstens alla regler, säger Magnus Johansson stolt.
Föreningsbildandet av Orust flygsällskap är kopplat till att förtydliga sin position under Kungliga Svenska Areoklubben som agerar som tillsynsorgan för ultralätta flyg. Draget kan komma att förenkla sällskapets möjligheter att utbilda piloter vilket är viktig del i deras verksamhet.
– Vi vill lyfta det här med flygning, vi vill utbilda folk och framförallt kunna visa Orust, säger Magnus Johansson.