Enkelbiljett till Kabul
24 juni 2019, Lokaltidningen STO
500 mil till fots, i bagage och gummibåt. Nu flygs han tillbaka till Afghanistan. Tre veckor efter Madhi Ismapolos 18-årsdag så har hans utvisningsbeslut från 2016 verkställts. Hans svenska familj sätter nu allt hopp till att ett svenskt arbetstillstånd ska kunna få hem honom till Orust igen.
Lokaltidningen träffade för några veckor sedan den afghanske pojken Madhi Ismapolo som flydde till Sverige som 14-åring och nu fyllde 18 år. Han hade länge våndats inför födelsedagen då myndighetsålder gör att hans utvisningsbeslut kan genomföras enklare. Svenska myndigheter behöver inte förhålla sig till barnkonventionen om personen de hanterar upphör att vara ett barn. Mycket riktigt har processen gått snabbt sedan födelsedagen i slutet av maj och mindre än en månad senare sitter Madhi på Landvetters flygplats med en flygbiljett till Afghanistans huvudstad Kabul.
– Min kompis familj ska hämta mig vid flygplatsen och sedan ska jag vara där i en eller två veckor, när jag fixat pass åker jag direkt till Iran, säger Madhi Ismapolo.
Vet du var i Iran du ska stanna?
– Nej. Jag måste hitta en plats där jag kan bo några månader. Jag vill till Teheran, där är det säkrare för mig och där kan jag stanna tills jag får svar från Migrationsverket och kan återvända hem till Sverige igen.
Madhi tankar är fokuserade på att så fort som möjligt komma hem till Orust igen, där finns hans enda kvarvarande familj och det samhälle han känner att han tillhör. Hemlandet Afghanistan har han inte längre någon relation till. Madhi har blivit erbjuden jobb på Ivars färg i Henån och det är via det erbjudandet som ett arbetsvisum i Sverige kan bli möjligt om några månader. Nu sätter Madhi och hans familj sitt hopp till att varken svenska eller afghanska myndighetsprocesser ska försvåra processen ytterligare.
Är du rädd?
– Ja, jag är rädd. Man är rädd när man åker till en plats där man aldrig varit och där det inte är säkert. Jag hoppas att allt ordnar sig.
Madhi har aldrig tidigare varit i Kabul. Han kommer från provinsen Ghazni vilket i dagsläget är ett högst instabilt område där talibaner och afghanska regeringstrupper krigar om kontrollen. Det är där Migrationsverket och Migrationsdomstolen bedömt att Madhi sannolikt har ett nätverk som kan ta emot honom, en bedömning som vilar på att de inte anser att Madhi själv ansträngt sig tillräckligt hårt för att försäkra sig om motsatsen. Så här skriver Migrationsverket i ett yttrande i en avgörande dom från i våras.
“Frågan om hans nätverk i hemlandet har tidigare varit föremål för prövning och han ansågs då inte ha gjort sannolikt att han saknar nätverk där. Endast uppgifterna att han inte har haft kontakt med sina anhöriga sedan han kom till Sverige innebär inte att de inte finns kvar i hemlandet. Det är svårt för Migrationsverket att hitta hans anhöriga när det finns så bristfälligt underlag och det krävs en större medverkan från hans sida.”
Det här spelar alltså inte längre någon roll för Madhi längre eftersom endast barn är lagskyddade med krav på försäkran om ordnat mottagande vid utvisning. Uppfylls inte kravet ska barnet få uppehållstillstånd. Många kritiker hävdar att Migrationsverket medvetet väntar ut att ensamkommande asylsökande barn ska fylla 18 år för att de ska slippa ta tydlig ställning till om ordnat mottagande finns för barnet. Kritikerna menar att stora mängder barn skulle fått uppehållstillstånd om arbetet följde lagen. Irene Sokolow vid Migrationsverkets presstjänst bemöter kritiken så här:
“Vi avvaktar aldrig att pröva någons ärende utan vi ska enligt förvaltningslagen fatta beslut i ärenden så snart som möjligt. Däremot sökte 2015 och 2016 cirka 38 000 ensamkommande barn skydd i Sverige. Totalt under 2015 sökte över 160 000 personer skydd i Sverige. Det var därför som många fick vänta länge på att få beslut från Migrationsverket”
Vid flygplatsen finns Madhis familjehemsmamma Anna Larbring och hon delar inte Migrationsverkets syn på mycket. Hon anser att myndigheten inte ansträngt sig alls för att försäkra sig om det finns ordnat mottagande för Madhi och hennes förtroende dem är bottenlågt.
– Känslan är att de inte utreder behovet av skydd utan att de istället gör allt för att motarbeta att det skulle finnas något sorts behov av skydd. Det är så dubbla sorger, vi har inte bara förlorat Madhi utan även kampen om rättvisa som vi kämpat för så länge.
Lokaltidningen har de senaste veckorna försök arrangera en telefonintervju med Migrationsverket rörande ämnet utvisning av barn, men det hela har blivit uppskjutet från deras sida. En halvtimme innan lunch ringer en rättslig expert på verket upp, men han förklarar att han inte kan ställa upp på intervju eftersom han inte är förberedd. Han kan inte heller ta en intervju de närmsta månaderna för vid lunch startar hans semester.
Tre timmar efter att tjänstemannens semester påbörjats så startar Madhis tillbakaresa. Hans nya mamma Anna börjar gråta när han åker upp för rulltrappan mot Landvetters passkontroll. Madhi själv gråter inte, men han stannar länge uppe på på avsatsen och tittar ner på Anna med sorgsen blick. Sedan går han mot planet som ska ta honom till Afghanistan, ett land som svenska utrikesdepartementet avråder alla resor från.