Erika och Vilda går skräpplockarpromenader
4 januari 2020, Kungälvs-Posten
En dag blev Erika Hargitais frustration över all nedskräpning i naturen runt Kareby för mycket. Nu plockar hon skräp varje gång hon går promenader med sina hästar och hoppas kunna inspirera andra hästägare att göra likadant.
När KP följer med Erika Hargitai och unghästen Vilda på en skräpplockarpromenad längst med Prästvägen så framgår problemet tydligt. Erika stannar ständigt till Vilda och fiskar upp skräp, trots att hon nyligen gått en runda vid samma vägsträcka. Under den korta stund vi är ute finner hon bland annat ölburkar, servetter, petflaskor och godispapper i landsvägsdiket.
– Här plockar jag upp en universal rengöringsservett vilket är motsägelsefullt om man vill ha det rent, säger Erika och Vilda fnyser.
Erika Hargitai driver en hästgård i Kareby sedan 20 år tillbaka och spenderar mycket tid med att gå promenader med sina hästar i området. De senaste åren har hon tydligt märkt hur nedskräpningen, inte minst från förbipasserande bilar, ökat markant i både diken och i skogspartier. För två veckor sedan bestämde hon sig för att börja göra något åt det hela.
– Jag kände att jag kunde slå två flugor i en smäll, Vilda behöver träna på att ha sadel och då kan jag lika gärna ta på en sadelväska och plocka upp det skräp jag ser och lägga i sadelväskan när jag är ute och går med henne.
Är skräpplockarpromenader något du kommer fortsätta med?
– Det här kommer jag fortsätta göra med mina hästar, det stör mig för mycket att se skräpet, och det är faktiskt trevligt att gå här dagen efter och slippa se skräpet även om det snart kommer mer.
Fenomenet att involvera hästar i skräpplockning är inte helt nytt, i somras skrev Dagens nyheter och Stockholm Direkt om Karin Strandberg från Vallentuna som introducerat hashtaggen Pickandride som också kombinerar skräpplockning och hästar. I Vallentuna är dock skräpplockning från hästryggen i fokus, medan Erika går vid sidan om sina oinridna hästar och plockar skräp.
– På nyårsafton gick jag vägen till några vänner i Arnebo, och när en av de såg mig på håll sa hon ”Nu vet jag inte vad Erika gör, nu ligger hon och rullar i diket”, för jag går där med hästen och rätt var det är så böjer jag mig ner och plockar upp ett godispapper, säger Erika och skrattar.
Hon försöker hålla uppe ett positivt humör trots frustrationen över all nedskräpning. Hennes förhoppning med skräpplockarpromenaderna är förutom en renare natur runt Kareby även att andra hästägare ska inspireras.
– Jag vet jättemånga som går med sina hästar, varför inte slänga på dem något så att de kan bära med sig skräp hem. En person kan inte göra allt, men alla kan göra något.