– Jag skulle ha blivit politiker.

– Det tycker jag fortfarande du ska bli!

Rollerna är ombytta. Faktumförsäljaren Eija Ikonen som kandiderat i riksdagsvalet intervjuar utbildningsministern Gustav Fridolin, som jobbat som journalist. De pratar terror, flyktingmottagande och skola.

Eija Ikonen kör in med sin röda Volvo V70 på parkeringen vid Centralstationen i Göteborg. Hon älskar att köra bil medan miljöpartisten Gustav Fridolin föredrar kollektivtrafik. Snart ska han ta tåget tillbaka till Stockholm efter att ha varit på socialdemokraternas partikongress. Men innan han kliver på tåget tar Eija chansen och intervjuar honom. Faktums fotograf Mario Prhat leder de båda upp på en folktom plattform mellan perrongerna.

– Det var en överkryssad gubbe där, säger Gustav tveksamt och pekar på en förbudsmarkering i asfalten.

– Då får vi vara i fred, säger Eija.

Fem dagar har gått sedan terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm och det råder höjd beredskap, även i Göteborg. Tre poliser i gula reflexvästar, en med automatvapen, iakttar Faktumförsäljaren och utbildningsministern som går upp på den förbjudna plattformen och sätter sig på två vita pallar.

– Hur tänker du kring det som hänt i Stockholm?

– Polisen och vården har gjort en jätteinsats och jag slås av vilken tillit som har visats i landet. Här kom de för att skrämma oss, och vad gjorde stockholmarna? De visade kärlek och medmänsklighet.

– Hur ska ni förhindra att det händer igen?

– Genom att se tlil att Säpo har resurser, bland annat för att hålla koll på internetsidor och annat där de här människorna radikaliseras.

Eija kikar ner i sina papper och bestämmer sig för att ta upp den första frågan hon skrev ner inför intervjun.

– Under flyktingkatastrofen sa du: ”Öppna era hem”. Hur tänkte du där?

– När det kommer så många till Sverige finns det ett jättebehov av att familjer exempelvis ställer upp som jourfamiljer, familjehem. För att samhället ska funka måste vi hjälpa varandra.

– Du tänkte inte på farorna då, vad som kan hända om man släpper in en okänd människa i sitt hem?

– När det gäller familjehem och jourhem är det ofta väl kontrollerat.

– Har du förresten sagt att du skulle rädda svenska skolan på 100 dagar?

– Jag sa faktiskt aldrig det, men jag har fått leva med det väldigt länge. Vi skrev ner en plan om vad vi skulle göra under de första 100 dagarna i regeringsposition och skickade den till Aftonbladet. Tyvärr satte redaktionen rubriken ”Så räddar vi skolan på 100 första dagarna” och det där har jag fått äta upp.

– Miljöpartiet har en väldigt idealistisk miljöpolitik men tvingas samtidigt göra eftergifter. Vad säger du om det?

– Jag tror att många av oss som gått med i Miljöpartiet har gjort det för att vi inser hur bråttom det är. Det finns krig i världen som växer på grund av att torkan blir värre och då kan vi inte vänta tills Miljöpartiet blir större. Vi måste ju göra det vi kan nu.

Plötsligt kommer en tågförare springande med arg blick.

– ”Här får ni inte vara, det här är en serviceplattform! Har ni tillstånd?”

Intervjun fortsätter på en träbänk inne på bussterminalen. Gustavs livvakt och de tre poliserna följer efter.

– Var var vi? Jo, nu kommer vi till skolfrågor. Varför är det så stora skillnader mellan skolor för barn med särskilda behov?

– Så ska det inte vara utan lagen är jättetydlig, varje barn oavsett var det bor ska få det stöd det behöver. Vi utbildar nu fler speciallärare och i höst börjar en stor fortbildning för att befintliga lärare ska lära sig grundläggande specialpedagogiska verktyg.

– Vad känner du till om barn med språkstörning?

– Vi har ju SPSM, Specialpedagogiska skolmyndigheten, och det är den som driver de här specialskolorna. Av SPSM har jag fått lära mig ganska mycket.

– Mitt barnbarn har en språkstörning och det påverkar förståelsen, kamratrelationerna. De här barnen har det väldigt svårt. Jag brinner ju lite extra för de här frågorna på grund av det här, men nu kommer vi till nästa fråga: mobbning! Hur har du tänkt utrota det?

– Med fler vuxna i skolan, och vuxna med rätt verktyg! Och det är precis det vi jobbar med, det har faktiskt gjorts jättestora investeringar i skolan de senaste åren.

– Investeringar mot mobbning?

– Nej, framför allt för fler vuxna generellt. Om det inte finns någon att dela jobbet med, då blir det jättesvårt att utrota mobbningen. Jag har själv jobbat som lärare och ibland är det något som händer i klassen som man vill ta tag i, men inte hinner för att man måste springa till nästa klass.

– Tror du problemet är att det är för mycket stök i klasserna? Att vi behöver mindre klasser och mer ordning?

– Det där hänger ju också ihop. Har jag inte tid i mitt läraruppdrag, har jag inte heller möjlighet att skapa ordning.

– Men det finns faktiskt också de lärare som blundar och backar upp mobbarna istället för offret.

– Man kan vända sig till Skolinspektionen om någonting är fel på en skola Det kan vara allt från att få det stöd man har rätt till, till att det finns en lärare som mobbar.

– Hur ställer du dig till religiösa friskolor?

– Vi tror att vi behöver skarpare regler. Skolor som delar upp barn efter kön och förskolan där en elev som inte bad bordsbön fick sitta kvar som straff, det är inte okej.

– Det var alla frågor jag hade.

– Det har varit jätteroligt att prata.

– Jag var lite stressad, jag fick frågan om att vara med igår.

– Jaha, jag trodde du jobbat mycket längre med frågorna, säger Gustav Fridolin och ser imponerad ut.