Från Kungsgatan till Jersey

Från Kungsgatan till Jersey

20 augusti 2017, Faktum


Vilka äger butikerna? Det frågade vi oss på en shoppingrunda i centrala Göteborg. Vad svaret blev? Följ med på vår resa till miljardförvaltarna i skatteparadisen.

Flying Tiger Copenhagen på Kungsgatan, tidigare känt som TGR. Ett hav av prylar i regnbågens alla färger, från skumgummisvärd till näsdukar med flamingomotiv. My Boy Lollipop från 1956 spelas från högtalare i taket och lättar upp stämningen bland konsumenterna. Vem tjänar pengar när en handlar en lösmustasch här? Vi frågar personalen vem som äger Flying Tiger Copenhagen. De är osäkra och ringer upp den ansvariga för marknadsavdelningen.

– Det är danska Zebra som är moderbolag berättar hon över telefon.

Finns det någon annan ägare högre upp?

– Nej.

Är det viktigt för konsumenterna att personalen i butiken känner till vem som är slutgiltig ägare?

– Det bör de göra.

Det är inte Zebra som ytterst äger Flying Tiger Copenhagen. På deras hemsida förklaras ägandestrukturen så här:

”EQT holds approximately 67% of the shares in Zebra A/S through Zebra Lux Holding S.a.r.l.”.

Flying Tiger Copenhagen ägs alltså av Zebra A/S och Zebra A/S ägs till 67% av bolaget Zebra Lux Holding i Luxemburg, men det slutar inte där. Zebra Lux ägs i sin tur av en fond på ön Guernsey ute i Engelska kanalen. I samma fond ligger Anticimex, Evidensia djursjukhus och 13 andra europeiska företag och genererar vinst. När Faktum ringer upp EQTs kontor på Guernsey och frågar vilka som äger de 16 företagen, med ett samlat värde på över fyra miljarder euro, är svaret att investerarna är hemliga.

Vi lämnar prylkalaset på Flying Tiger Copenhagen och vandrar vidare längs Kungsgatan. När vi passerar Västra Hamngatan smiter vi in på Condeco och köper en kopp kaffe. Här kommer ägandet lämna Sverige och passera bolag i Luxemburg innan det dyker ner i caféentreprenören Eva Olssons företag hemma i Göteborg igen.

Vi återvänder in i folkvimlet på Kungsgatan och passerar elektronikbutiken Kjell & Company som ägs till 75 procent av en fond på Jersey, den största ön i Engelska kanalen. Granne till Kjell & Company på både Kungsgatan och Jersey är Gina Tricot. Via tre olika holdingbolag ägs majoriteten av klädkedjan av en fond i Jerseys huvudstad Saint Helier.

Vidare bort till Teknikmagasinet vid Brunnsparken promenerar vi. På bara 37 kvadratmeter tränger cirka 500 kunder in sig dagligen i jakt på mobilfodral, drönare och eltandborstar. Efter att ha dubbelkollat med företagets presskontakt går butikschefen med på att svara på frågor.

– Teknikmagasinet ägs av ett företag som heter Segulah, det är ett investmentbolag med huvudkontor i Stockholm, berättar han.

Det är inte helt korrekt. Teknikmagasinets ägare är fonden Segulah V LP som har sitt säte i Jersey och inte i Stockholm. Riskkapitalbolaget Segulah Advisor AB förvaltar fondens och portföljbolagens pengar genom rådgivning till fondens styrelse. Var landar då vinsten när en radiostyrd pansarvagn säljs på Teknikmagasinet vid Brunnsparken?

– De som äger fonden är de institutioner som har gett oss de här pengarna att förvalta säger Sebastian Ehrnrooth, vd för Segulah Advisor, när vi ringer upp.

Varför finns fonderna på Jersey?

– Det beror på att våra uppdragsgivare kanske har 500 aktörer som oss, vilka de ger pengar. För att bokföring och skatteredovisning ska fungera så vill de ha skatteneutrala miljöer.

Skatteneutrala miljöer betyder platser som i princip inte beskattar fonder och bolag. Sebastian Ehrnrooth förklarar att fondernas investerare, som kommer från hela världen, inte är intresserade av dubbelbeskattas, vilket de hade blivit tvungna till om fonderna legat i Stockholm.

– Det hade blivit väldigt trassligt om investerarna behövt skatta för en vinst i Sverige när de själva sitter i USA, säger han.

Vill man endast skatta i sitt hemland när man investerar internationellt blir öar som Guernsey och Jersey perfekta för fondplacering.

John Christensen är mer skeptisk till skatteuppläggen. Han var tidigare rådgivare till Jerseys regering innan han blev styrelseordförande för Tax Justice Network, ett internationellt nätverk med syfte att motarbeta skatteflykt. Han säger att Jersey kapats av utländskt kapital och att öns regering medvetet undviker internationell lag för att blidka riskkapitalister och investerare.

– Riskkapitalbolagen har rätt när de säger att de utländska investerarna vill vara på platser som Jersey. Men vilka är de här utländska investerarna? frågar John Christensen retoriskt.

Han menar att det är omöjligt för svenska skattemyndigheter att ta reda på vilka alla investerare bakom riskkapitalbolagens fonder är. Lika svårt blir det för oss i centrala Göteborg att ta reda på vilka alla ägare bakom Flying Tiger Copenhagen, Gina Tricot och Teknikmagasinet är. Det innebär vidare att tredje och fjärde AP-fonden, som gladeligen investerar pensionspengar i fonderna på Jersey, omöjligt kan känna till alla finansiärer de delar båt med.

– Rådgivare har länge hjälpt sina klienter att flytta sina förmögenheter utomlands, in i bolag i skatteparadis – och därifrån investera i riskkapitalfonder. Vad skatteparadis som Jersey gör är att tillåta svenska medborgare att gömma kapital utomlands och sedan ändå kunna investera i svenska intressen, säger John Christensen.

Klas Tikkanen, ekonomichef och delägare av riskkapitalbolaget Nordic Capital, känner inte igen bilden som John Christensen målar upp.

– Det förekommer inte hos oss. Jag känner folk på EQT, Altor och Segulah, ingen av dem har berättat om något liknande. Vi har satt en ära och en heder i att alltid vara öppna och transparenta.

Är era investerare listade?

– En del. Nordic Capital offentliggör inte vilka investerarna är, vi har flera där vi inte får ge ut namnet. Vi ställer väldigt hårda krav på bakgrund, vi kollar hela vägen tills vi finner urkällan för pengarna. Det ska vara snövitt, annars får man inte komma in, säger Klas Tikkanen.

Makten riskkapitalisterna sitter på är inget de hymlar med. Svenska riskkapitalföreningens hemsida informerar stolt att branschen kontrollerar 800 svenska bolag och åtta procent av Sveriges bruttonationalprodukt. Vill man granska portfölj-bolag, fonder och miljardbelopp travade i högar, är det bara att gå in på hemsidorna till Sveriges största riskkapitalbolag: EQT, Nordic Capital, Segulah och Altor.

Även om inte alla investerarna bakom miljardfonderna är synliga så är en del av dem öppna med sitt deltagande. Cheferna till de rådgivande riskkapital-bolagen har nämligen investerat privat i sina egna fonder, ofta några procent av det samlade fondvärdet. Så några procent av fonderna och portföljbolagen – exempelvis Flying Tiger Copenhagen, Gina Tricot och Teknikmagasinet – ägs av riskkapitalisterna själva.

Detta leder oss vidare till kammarrätten i Stockholm där det största skatteärendet i svensk historia håller på att få sin upplösning. Skatteverket har arbetat med processen i ett decennium och lagt ned 16 600 arbetsdagar. Deras linje är att riskkapitalisterna inte skattat ordentligt för vinsterna de plockat hem när portföljbolagen i fonderna sålts. 85 personer är anklagade för felaktig deklaration och kan komma att bli upptaxerade med miljonbelopp.

Två av de inblandade är Klas Tikkanen vid Nordic Capital och Sebastian Ehrnrooth vid Segulah Advisor.

– Vi deklarerade på samma sätt i varje fall i tio års tid och blev godkända av skatteverket, men en vacker dag sa de att vi borde ha deklarerat alla investeringsvinster som inkomst av tjänst i stället för inkomst av kapital säger, Klas Tikkanen.

Sebastian Ehrnrooth säger också att inga medvetna fel begåtts.

– Jag har deklarerat min inkomst. Skatteverket anser att deklarationen ska se ut på ett annat sätt och det är det vi bråkar om. Bråkar man om det så hamnar man i domstol och slutligen avgör domstolen vem som har rätt, säger Sebastian Ehrnrooth.

Avgörande domar kommer börja falla i kammarrätten senast den 18:e april (reds. anm. artikel från 25 mars 2017) och skatteverkets grova uppskattning är att cirka två miljarder svenska kronor skulle landa i statskassan om riskkapitalisterna fälls.

Vi avslutar vår stadsvandring i Göteborg och sätter oss på den klassiska krogen Golden Days vid Södra hamngatan och beställer in en Mariestads öl för att koppla bort alla företagsnätverk och skatteneutrala öar för en stund. Men några googlingar bort visar det sig att Mariestads öl ägs av Spendrups bryggerier som ägs av ett holdingbolag i Nederländerna, som ägs av ett holdingbolag på Curaçao – en liten skattefri ö i karibiska havet.

Om riskkapitalbranschen i Sverige

• Riskkapitalbranschen kontrollerar cirka 800 portföljbolag i Sverige.
• Portföljbolagen har cirka 200 000 anställda i Sverige.
• Bolagen hade en sammanlagd omsättning på 318 miljarder kronor 2013.

Källa: Svenska riskkapitalföreningen