Det är energisk 72-åring som bjuder in oss till sitt rum i ett av de ikoniska sjöbodarna bakom Nordiska Akvarellmuseet, på andra sidan träbron över sundet. Mikael Wiehe påpekar att det känns lite osäkert att gå över bron eftersom den är våt och det blåser, men han håller ändå inte i räcket när vi går över.

– Somliga har jobbat hårt och slitit i sina liv och är trötta när de kommer upp i den här åldern, men jag har levt ett mycket lättare liv rent fysiskt. Jag har fått göra saker jag tycker är kul och tjänat pengar på det, och jag får applåder på jobbet, det piggar upp. Men jag kan trots allt märka att det tar lite längre tid att skriva en sång nu än det tog att skriva en sång för 50 år sedan, säger han och skrattar.

Oavsett ålder är Mikael Wiehe mycket produktiv. Förra hösten släppte han albumet Portvakten, i år har hann hunnit med ett 60-tal konserter runt om i Sverige och nästa år planerar han ännu en platta med tolkningar av Bob Dylan tillsammans med Ebba Forsberg. Dagens fokus ligger på den andra och avslutande spelningen på Nordiska akvarellmuseet.

– Det är jättekul att få spela här ute i Skärgården i Bohuslän för en publik jag kanske inte når annars, på samma sätt som när jag i somras spelade i södra Danmark och Haparanda.

Hur var din publik på Nordiska akvarellmuseet igår?

– De flesta var över 50 år, många i min ålder. Många av dem har minnen av att jag och Björn Afzelius spelade ihop, eller att de hört Hoola Bandoola band när de var unga. Jag får en känsla av att jag funnits med i många människors liv.