Yrkeshögskolan har sedan utbildningsformens start 2009  tagits emot med öppna armar från näringsliv och arbetsmarknad. Vi kontaktade chefen för Myndigheten för Yrkeshögskolan, Thomas Persson, för att prata historia, framtid och vad som gör att YH lyckas så väl.

Hur ser läget ut för 10-årsjubilaren Yrkeshögskolan?

– Läget är att vi har drygt 30 000 årsplatser, de studerande är nöjda och övergången i jobb är väldigt hög, 93 procent. Det har skett en konsolidering av systemet under tio år där vi sakta men säkert blivit bättre, vi levererar det som förväntas av oss.

Vad har du personligen tagit med dig under resan

– Kraften i att arbetsmarknad och studerande har gemensamma intressen i den här formen. Det är på något sätt det unika i YH-systemet, att arbetsmarknaden vill ha kompetens och de studerande vill ha jobb. Det gör att det blir väldigt spännande eftersom det är väldigt starka intressen som sammanfaller.

Hur har attityden gentemot Yrkeshögskolan förändrats under årens lopp?

– Bland allmänheten och arbetslivet har det har skett en positiv utveckling kring Yrkeshögskolans status, man kan se hur kurvorna under de här tio åren sakta men säkert går uppåt. Om man fördjupar det lite kan man säga att i början värderades Yrkeshögskolan inte sällan mot Högskolan, utan att ta hänsyn till dess olika syften – men idag är det fler som ser att det är två kompletterande utbildningsformer med olika innehåll och olika innebörd. Båda behövs.

Hur särskiljer sig Yrkeshögskolan från högskola och universitet?

– Dels att innehållet i yrkeshögskoleutbildningarna inte bestäms av staten. Dels så skiljer sig YH:s syfte mot högskolan. Huvudsyftet är att arbetsmarknaden ska få sitt kompetensbehov tillfredsställt. Vid högskola och universitet är det tvärtom, där är det individens utveckling som är nummer ett, på yrkeshögskola är det arbetsmarknaden som är nummer ett.

Finns det någon mer tydlig skiljelinje mellan utbildningsformerna?

– Man skulle kunna säga att om man jämför yrkeshögskola och högskola så ska högskoleutbildningar ge förmåga, kunskap och kompetens att klara av förändringar på arbetsmarknaden under lång tid – därför finns det också ett fokus på teorier och på vetenskap inom högskolan. Yrkeshögskolan har inte samma långa tidshorisont utan handlar mer om att försöka tillfredsställa de behov som arbetslivet har just nu.

Men med tanke på hur fort samhället förändras idag, är det inte svårt att utbilda långsiktigt oavsett?

– Så är det, men vissa grundläggande kunskaper och samband håller faktiskt över tid även om tekniken förändras – till exempel mänskligt beteende kan man lära sig en hel del om, kunskap som även fungerar över tid.

Hur ser skillnaderna på arbetsmarknaden ut för respektive utbildningsform?

– IFAU (Institutets för arbetsmarknads och utbildningspolitisk utvärdering) gjorde en intressant studie 2016. Där såg man hur många som får jobb efter YH, sedan gjorde de ett statistiskt mått där de mätte YH mot Högskola. Då såg man att övergången i arbete är hög vid både, man tittade också på löneutveckling och då var det så att medellönen för en individ med YH-utbildning ökade med 100 000 per år efter examen – vilket är mycket. Efter högskoleexamen ökade medellönen inte riktigt lika mycket, men efter ett par tre år var man dock uppe i samma nivåer.

Börjar de två utbildningsformerna, högskola respektive yrkeshögskola, närma sig varandra?

– Absolut, vi tycker att rörligheten mellan systemen bör ses över. Idag blir det en individfråga om man rör sig från det ena systemet, till det andra, men man skulle kunna skapa en del genvägar genom att de här två olika utbildningsformerna erkänner varandra och varandras nivåer. Det är ett arbete som pågår.

Hur sammanfogade förväntas de bli?

– Utgångspunkten är ändå att det är olika utbildningssystem med olika syften och olika uppbyggnad. Det är inte så att målet är att de ska bli mer lika varandra, däremot ska de individer som studerar i det ena systemet kunna fortsätta i det andra systemet på ett enkelt sätt. Det finns också i förslag att man kanske vill in och ändra i regelverket för att underlätta.

Hur påverkas rörligheten mellan utbildningssfären av SeQF och EQF?

– Det europeiska samarbetet underlättar rörligheten mellan både olika länder och olika system, det är ett sätt att beskriva nivån för en kompetens och har stor betydelse för Yrkeshögskolan. SEQF har gjort att det blivit tydligare vad som måste finnas med i en YH-utbildning för att ge en examensnivå på en viss nivå.

Hur kommer yrkeshögskolan se ut vid nästa jubileum 2029?

– Då skulle jag säga att trenden expansion kommer att ha fortsatt. När jag försöker lyssna in vad näringslivet och arbetsgivarsidan inom offentlig verksamhet säger om sitt kompetensbehov, på kort och på lång sikt så tror jag att behovet av YH-utbildningar kommer öka. Expansionstakten kommer styras väldigt mycket av vad som är praktiskt möjligt, det vill säga vad utbildningsanordnarna orkar med och hur många som vill gå den här typen av utbildningar.

Hur tror du utbildning och kompetensutveckling kommer utvecklas generellt?

– Grundläggande utbildningar kommer säkert finnas kvar, men däremot kommer det finnas ett större utbud av möjligheter för fördjupningar, specialiseringar och påfyllnad. Jag tror fler utbildningar kommer bli behovsanpassade och kortare. Idén om att man först utbildar sig när man är runt 20, 25 år och sedan inte utbildar sig mer under livet, den fungerar inte idag.